Två flickor en dildo

Den här historien är anpassad från en chattlek mellan mig och Mark_44.

Bullret från klubben dämpas utanför det lilla bakrummet när baren fyller beställningarna för sista samtalet. Väggarna är märkta med graffiti och spelningsaffischer. Jag går in, hela fem fot-tre, med ett brett flin och min telefon i ena handen och en flaska Stella i den andra. Min hud är ljusbrun. Sidorna på mitt svarta hår är rakade ganska tätt, men den vilda långa tofsen på toppen floppar från sida till sida och in i mitt ansikte, medan en liten bunt dreads följer efter. Det finns en liten silverbåge i mitt vänstra bryn och en stift i den vänstra loben av min spetsiga näsa. Silveranarki Som dinglar från mina öron med flera slumpmässiga nitar ovanför. Högar av tunna armband på mina handleder hålls uppe av armringar präglade med dödskallar och orange ögonskugga bleknar bort över mina tunga mascaradögon, den svarta färgen bildar nästan vinklade nubiska parallellogram runt mina mörkbruna ögon med pupiller breda och glänsande, mellan de vita glittrade livlig och ljus. Jag är helt hög.

Jag är klädd i en främre knuttopp i svart med kalla axlar, som delvis avslöjar taggtråden som omger min övre högra arm med ett scharlakansrött hjärta instängt inom. Toppen sveper över de små runda knölarna på mina bröst och min lilla svarta spets-BH. Jag har mer bläck på höger sida av bröstkorgen, lite text på Punjabi. Ett bälte av djärva ringar omsluter min midja över den trasiga svarta kjolen som täcker de flesta av mina tjocka lår, och tatueringen på utsidan av min högra av en trollkvinna med flödande hår, långa mörka kläder och ett självsäkert hån, med glittrande energi som flödar mellan hennes utsträckta händer. Jag står där i klumpiga svarta höga platåskor och tar en drink från min öl. "Hej, jag är Jaz," säger jag. "Trevligt att äntligen träffa dig personligen."

Personen som jag presenterar mig för är Kent Burton, gitarrist för bandet Crafted. Han är över sex fot lång, smal och blond.Hans svarta t-shirt är helt svettig av att spela uppsättningen och håret fastnar på tinningarna. Det var en stor show på tjusiga Sound Room Cabaret här i Seattle, eftersom Chicagos undergroundbluesrockare har flera oberoende album och en stor kultföljare som alltid drar vart de än turnerar. Jag har arrangerat att intervjua honom för min blogg, som jag ofta gör med indieband, men den här gången kommer att bli annorlunda. Det här kommer inte att vara penna och papper (även om jag kommer att transkribera det). Jag går på video. Det är något nytt.

"KB", svarar han och ler ner mot mig. Han räcker fram sin hand och jag stoppar in min telefon i min bh ett ögonblick för att fatta den. "Och vem är du. Ruby Rose?" retas han och resten av bandet skrattar när han drar toppen av en flaska öl och tar en god klunk.

"Skål", säger jag, inte alls skrämt men genuint upphetsad, när jag rör mig för att klirra flaskor med honom, sedan de andra medlemmarna i tur och ordning. Jag har Två flickor en dildo mina läxor och är faktiskt ett ganska stort fan av bandet, så jag känner alla vid namn även om jag aldrig har träffat dem personligen. "Jag är HardCoreJaz", presenterar jag mig själv. Det är min blogg, en variant på mitt eget namn Jaspreet, eller Jaz. "Jag har över tjugotusen följare men jag tror inte att jag är lika populär som ni. Välkommen till Seattle, förresten."

"HardCoreJaz. Allvarligt?" säger Kent. "Du var som vårt första stora fan av sociala medier. Jag har följt dig i några år nu." Vi klirrar på flaskor igen. "Fy yeah lilla damen. Du är riktig som fan. Ärligt talat är det ett totalt nöje att träffa dig. Sätt dig." Sedan tar han två öl till och ger mig en. "Så vad tyckte du om uppsättningen?" han frågar.

"Åh, mördarset", säger jag, mina ögon Rysk kärlek 3 42 augusti ihop sig och min mun rullar ihop sig till ett slug flin när jag sätter mig och tar ölen som han bjuder på. Sedan tar jag ner de sista klunkarna av min ursprungliga Stella. "Ni har bra ljud. Är det din egen ljudman?" frågar jag och smuttar ur den nya flaskan. Sedan tar jag ut min telefon igen och kontrollerar inställningarna och förbereder den för inspelning.

"Vem tror du skriver låtarna?" han svarar och jag inser att jag har formulerat frågan tvetydigt eftersom jag egentligen syftade på snubben bakom mixerbordet som jag inte kände igen. Jag bestämmer mig för att inte bry mig om att förtydliga eftersom jag är full och hög och han förmodligen också är det och jag kommer bara att förvirra i helvete. "Spelar du in det här?" han frågar.

"Inte än" säger jag till honom. "Som jag nämnde när vi mailade, att spela in en videointervju är nytt för mig", förklarar jag. "Så om det här går bra så kan jag förgrena mig i det jag gör, du vet, mer än att bara skriva ut ord." Jag ser tillbaka upp till honom och möter hans gröna ögon. Vi är nära och jag känner lukten av svetten på hans kropp, ansträngningen av hans adrenalin på scenen, den maskulina energin fortfarande fräsch. "Så är det bra här. Och kommer det bara att vara du, eller de andra som kommer att vara inblandade?" frågar jag innan jag tar en ny klunk.

"Varför hittar vi inte någonstans mer privat?" föreslår Kent. "Vi har en limousine utanför. Hotellet som lokalen bokade oss ligger bara fem minuter bort", säger han medan han tittar på mig och jag får en subtil rysning. "Jag menar. om du är bekväm med det."

"En limousine. Haha, wow, storspelare", skrattar jag. "Okej, fan ja," jag rycker på axlarna. "Shit, jag måste dock hämta min jacka från jackan. Ska jag träffa dig runt om?"

"Haha, rockertjej", skrattar han med resten av bandet. De andra killarna verkar lite avlägsna men lättsamma. "Vi träffas där," instruerar Kent mig.

Mina ögon hänger över min axel mot honom när jag lämnar rummet. Jag tar inte lång tid, fem minuter toppar, och tre av dem ägnades åt att vänta i kö för kappatjejen. Naturligtvis var jag tvungen att tjuta på resten av ölen innan jag lämnade byggnaden, annars hade studsarna förvandlat mig till en kringla, så nu är jag underbart lätt i huvudet, halvt vacklar nerför gränden i mina klumpiga skor. Min silvriga satinjacka är beskuren och är trimmad i svart vid manschetter och dragkedja och jag tappar min telefon i innerfickan.Jag måste se till att inte tappa den för jag är Lucyvanangel Vacker Strumpbyxor och jävla. Bilen är ett enormt sträckjobb, så långt att jag inte är säker på hur den lyckades svänga nerför gränden. Min balans kommer tillbaka till mig när jag lutar mig ner mot den bakre passagerarrutan och slår en knoge på glaset. Dörren öppnas och KB är där.

"Välkommen tillbaka, rockertjej", hälsar han lekfullt på mig och skuttar över i sätet, så att jag får lite plats. När jag väl klättrar in och sätter mig bredvid honom glider hans arm runt mig. "Vi är klara. Låt oss köra igång!" meddelar Kent. Jag skannar scenen. Bandet är alla där och det finns ett gäng andra tjejer också (hej, om alla får plats!). Det är en blondin, lite färgat hår, korta kjolar och långa ben. Den lurviga trummisen myser med en knubbig med stora bröst i en låg sammetstopp och den stiliga mejslade sångaren har en liten asiatisk nisse i leopardmönster i knät. Det här skulle kunna bli en fest. "Så vad gör du uppror mot lilla flickan?" Kent retar mig. Jag stänger dörren och bilen börjar rulla ut på gatan.

"Inget för tillfället", rycker jag på axlarna. "Bara att vara den jag vill."

"Bra svar", ler han. "Det är där personlighet, och ännu viktigare musik, ska komma ifrån." Han vilar sin hand på min axel under resan. "Så är du musiker också Jaz. Eller är du bara en beundrare?"

"Bara en beundrare. Stor beundrare", svarar jag. "Jag älskar allt, men egentligen är jag en författare, därav bloggen." Han skojade inte. Hotellet ligger nära. Bilen saktar redan in och drar till trottoarkanten mitt i blocket. Det är den jävla Fairmont. Konstruerade liv stora.

"Här är vi. Är du redo för din exklusiva lilla frökenreporter?" han retar mig igen. Vi rinner ut på trottoaren och det är ett par fotografer som tar vår bild när vi går in på hotellet. "Hoppas du inte har något emot det. Inte som att det går någonstans viktigt va?" säger han lätt.

"Allt är rock'n roll", bekräftar jag. Mitt steg är studsande, extasen jag tappade tidigare fyller mig med energi.Vi går in på hotellet med olika anhängare efter. Sedan går vi över lobbyn och tränger in i hissen. Kent guidar och håller mig framför sig och trycker in hans ljumske i min rygg.

"Övervåning, vänster sida" viskar han i mitt öra. Han är het för mig och vill busa. Det har jag trott ända sedan vi satte oss ner i klubbens bakrum, men även om jag är spelskicklig får jag min intervju först. Jag har planerat det här i veckor och prioriteringar är prioriterade. "Jag vet inte om du är sugen på det, men jag har lite gräs därinne om du är nere."

"Gräs. Kanske senare", rycker jag på axlarna. "Jag mår ganska bra." Weed är för att sova och jag är inte på humör för det. Hissen öppnas och vi staplar ut i hallen, ett rabb av jeansläder och mycket svart. Det är tomt prat och dämpade skratt när vi tar oss ner i korridoren. Jag glömmer helt anvisningarna som han viskade till mig bara en minut tidigare och tittar på honom.

"Vi kan bara gå direkt till mitt rum för intervjun", föreslår KB när han slår sin arm runt min midja och guidar mig ner i korridoren, bort från alla andra. Sedan sträcker han sig i fickan efter sitt nyckelkort med sin lediga hand samtidigt som han låter sin arm glida ner till min rumpa. "Om du inte ville umgås med resten av killarna lite."

"Nej, låt oss göra det här", bekräftar jag och vacklar in i honom på mina fötter när han drar mig nära. Jag tar min telefon ur jackfickan igen, vill vara redo. "Vi kan umgås med resten senare."

"Fantastiskt", instämmer han och ger mig en hungrig rovlysten blick. Jag tror att jag måste hävda mig för att se till att jag får den senaste 411:an på bandet innan han tar av mig kläderna. Gitarristen öppnar dörren och guidar mig in. "Vill du ha en drink eller något?" bjuder han på medan han leder mig mot soffan.Det är en hel svit, och resten av bandet har var och en sin. Jag undrar hur deras utgiftskonto är när mina ögon tar allt in, rena beiga mattor, inkapslad belysning, kök och full bar, enorm TV-skärm.

"Dricka. Åh, jag är så nere på det där," säger jag medan jag tar av mig min jacka och slänger den över soffarmen.

"Jag ska röka lite, om det är okej för dig."

"Rök bort, allt är bra", säger jag. Sedan hittar jag en skrivbordsstol från bordet och ställer den några meter framför soffan. Jag öppnar mitt telefonfodral, som fälls ut i ett kameraställ och placerar det på stolen. När jag sitter med rumpan i soffan riktar jag kameran, det är skärmen som visar mig titta tillbaka på mig, och jag ramar in området där jag antar att vi skulle sitta för intervjun. Rimligt nöjd sitter jag tillbaka, rätar sedan på toppen och korsar det ena låret över det andra. Kent kommer tillbaka med en joint och en flaska whisky, häller upp två shots och lägger en framför mig.

"Hoppas det är okej", säger han. Sedan sätter han sig i en fåtölj vinkelrätt mot soffan och tänder doobie i munnen, vilket gnistar den.

"Ahh perfekt", säger jag och sträcker mig efter whiskyn och smuttar. "Jag mår verkligen bra just nu, spriten är precis vad jag behövde."

"Är du säker på att Sug min kuk eller kuk inte vill ha någon?" frågar han efter att ha tagit ett långt drag i leden, men jag har annat i tankarna. Jag trodde att han skulle ligga i soffan med mig, speciellt eftersom han hade ägnat hela tiden åt att försöka mysa. Nu måste jag göra om.

"Åh, så hur ska vi skjuta det här?" Jag frågar honom. "Jag trodde att vi skulle vara i bilden tillsammans. Om du vill sitta där måste jag flytta tillbaka kameran och ta en bredare bild, om inte ."

"Oroa dig inte. Jag flyttar bara bredvid dig", skrattar han avslappnat. Sedan tappar han sin whiskyshot och närmar sig och sätter sig tungt på min högra sida. "Hej där ute i rebellscenen!" han hälsar kameran."Du tittar på flickan med musiksmaken nummer ett i världen", proklamerar han när jag gör plats åt honom och korsar mina lår åt andra hållet för att möta honom.

"Haha!" Jag skrattar lekfullt och klirrar med mitt glas mot hans. Sedan kollar jag inramningen i kameran och blandar lite så att vi är ungefär centrerade. Ramen visar oss från knäna och upp. "Okej, så är vi redo att börja?"

"Jag har varit redo för rockertjej. Låt oss ta det här", säger Kent innan han tar en ny lång toke. "Vad har du för mig?" han frågar. "Och snälla låt det inte vara "varifrån får du dina idéer?" För jag är ganska över den frågan, skrattar han.

"Okej", säger jag lekfullt. Då slår en tanke mig och jag drar upp båda benen i soffan och viker dem åt sidan under mig. Min arm vilar på Kents närmaste vänstra axel. Jag vänder huvudet mot kameran.

Så allt läggs upp på min blogg (även om jag måste skapa en sektion endast för medlemmar för att se den). Om du anger lösenordet och trycker på play, ser videointervjun ut så här.

Videon bleknar från svart för att se oss tillsammans i soffan, honom till vänster på skärmen och mig själv till höger. Jag ser helt högt ut. Du kan se det i mina glansiga ögon och rodnade kinder. Kent är lite grov, håret inte riktigt på plats, hans svettiga skjorta torkar med fuktiga fläckar fortfarande under armarna och det som är kvar av hans led mellan fingrarna. Grafiska titlar i silver och svart visas under oss med våra namn medan jag tillkännager introt: "KENT BURTON - Crafted / HardCoreJaz".

"Hej alla. HardCoreJaz här på hotellrummet efter Crafted-showen på Sound Room Cabaret ikväll med gitarrspelaren Kent Burton. Showen var fullsatt ikväll som förväntat och de gjorde ingen besviken. Bra band, bra låtar, bra ljud," jag presentera honom. Sedan vänder jag mig till honom och frågar: "Så Kent, vill du säga hej?" medan jag vinkar lekfullt till kameran.

"En sådan förmån att äntligen vara här, Jaz", ler han."Vi pratade tidigare, du vet att jag har varit ett fan länge nu!" Han drar sin hand vardagligt runt mina axlar igen medan han pratar. "Så du har några frågor till mig ikväll?" han vänder sig mot mig och frågar. "Inget för svårt hoppas jag."

"Hah," skrattar jag och sätter mig i hans famn. "Jag antar att jag börjar med hela grejen om bandets namn. Många pratar där ute bland fansen om att "Crafted" är en referens till hantverksöl, eller konsten därav, och att ni närmar er musik på samma sätt sätt. Sanning eller lögner?"

"Haha, bra fråga" svarar han. "För att svara på det måste du gå tillbaka till där de två referenserna kom ifrån. Det handlar om tid och ansträngning. Kärlek och passion för det vi gör." På den sista meningen ser han mig rakt in i ögonen. "Kärlek och passion. Det är vad det handlar om."

"Och det märks", säger jag och tar ytterligare en klunk av min whisky. "Ni har, eller snarare är," jag snubblar på mina ord ett ögonblick (jag är hög), fortsätter sedan, "blir betraktade som ett av de bästa undergroundgitarrbanden som finns och ni har ett stort antal följare. Hur viktiga är det. dina fans till vad du gör?" Kent ger mig en Latina bröst till, sedan på kameran och ser sig omkring i rummet innan han svarar.

"Åh gud, jag vet att jag talar för hela bandet när jag säger att de är allt för oss. Det är inte bara en klyscha, de är anledningen till att vi fortsätter göra som vi gör", säger han. Sedan ger han min axel ett ömt gnuggande. "Människor som du, som gör den här showen, ger oss drivkraft och uppfyller oss", utvecklar han. "Påminner oss om att folk uppskattar det vi gör. Tack, Jaz," gör han en paus och tittar på mig. "Och tack till alla där ute som tittar."

"Och dina fans älskar dig", säger jag innan jag vänder mig tillbaka mot kameran. "Den här showen har varit slutsåld i veckor, och "The Sound" håller som åttahundra." Sedan vänder jag tillbaka till Kent, utan att kunna dölja min beundran. Jag andas in och trycker in mitt lilla bröst i hans armbåge. "Det är något speciellt med er, som ni verkligen tycker om.ingen gimmick alls, och jag hoppas att det här inte blir fel, men du är som ett av de där banden som det enda speciella med dig är att Mofo porrsida bara är riktigt bra på det du gör - från låtarna till musikalitet och framförandet - du vet vad jag menar?" Min vänstra hand sträcker sig över för att röra vid hans knä.

"Det var precis vad som var på gång. Verkligen. Jag är glad att du ser det," bekräftar han. Sedan tittar han på kameran och tillbaka på mig. "Varför pausar vi inte intervjun ett tag. Ta lite mer att dricka eller något. Vad tycker du?"

"Jag är inte tom än" säger jag och höjer sedan mitt glas mot kameran och tar en drink till. "Om du inte behöver mer", skrattar jag. "Det är rock'n roll", ler jag. Jag låter inte detta spåra ur.

"Det där är min rockertjej", skrattar han, reser sig sedan upp för att hämta flaskan igen och fyller på oss. "Heja nya vänner och ett älskat fan", säger han tydligt full. Vi klirrar i glasögon.

"Skål" jag återgäldar och sätter mig på nytt när han återtar sin plats. "Jag måste säga att det här är den mysigaste intervjun jag någonsin gjort, hah," konstaterar jag medan hans hand vilar på mitt ben.

"Du och jag båda, vackra flicka", säger Kent. "Så vad mer har du till Anal Fisting Bild skulle kunna gå hela natten", blinkar jag och smuttar sedan igen. "Bandets sound är gitarrrock med punkkant, men det finns en bestämd bluesighet i några av låtarna, nästan som gamla Zen Guerilla-skivor. Med tanke på Chicagos historia som en stor indiepunkscen och långt innan också en bluesstad, hur mycket av din hemstad påverkar ditt ljud, eller är det mer bara en slump?"

"Du har ett bra öra", berömmer han medan hans hand glider uppför mitt ben. "Jag har alltid känt att tradition är viktig, men man vill inte besatta sig av den. Så jag har alltid bara försökt ta det logiska nästa steget." När han har svarat är hans fingrar under fållen på min kjol och pryder mitt inre lår. Under tiden dras mina ögon in i hans. Jag andas in igen, krossar mitt bröst i hans armbåge en gång till och fuktar mina läppar för hans kyss. Han lutar sig in."Har du något annat?" viskar han när hans andra hand sträcker sig runt min rygg och drar mig närmare och stirrar in i Keeley Hazell sugande kuk ögon.

"Många mer", flinar jag busigt. Sedan han lämnade mina läppar okyssade, nappar jag i hans och rodnar syndigt. Han trycker passionerat sin mun mot min och drar in mig med båda händerna. "Åh Gud, Jaz. Du är otrolig. Jag vill ha dig", stönar han. Min mun öppnar sig för hans tunga. Han invaderar och jag kysser tillbaka, min ena arm runt hans hals medan min andra håller min drink ut och bort mot kameran, försöker att inte spilla. När våra läppar skiljs åt med ett smack blir jag lugn.

"Aw, tack" rodnar jag. Sedan tar jag ner resten av min drink och lägger den tomma på stolen bredvid telefonen. När jag återställer mig delar jag låren något för att låta lite av den fuktiga värmen komma ut och fortsätter med frågorna.

"Ett band lika populärt som du och No CDs. Berätta för oss om din hängivenhet till endast vinyl", säger jag med en blinkning. Sedan draper jag min nu fria arm över hans bröst till hans bortre axel medan jag hänger på hans svar. Innan han gör det, drar han in mig för en ny kyss.

"Det är ingen hemlighet . vinyl är det enda rena sättet att lyssna på musik ." börjar han, och hans svar kommer ut i bitar mellan lappande flämtande kyssar, som jag ägnar mig åt. "CD-skivor är för utsålda, Jaz . Du vet det." Sedan ler han ner mot mig och gör en stygg begäran. "Snälla, låt din nästa fråga vara 'vilken är min favoritposition att knulla i'." Jag tittar beundrande upp på honom för en tyst paus.

"Vilken är din favoritställning att knulla i?" frågar jag äntligen mjukt.

"Vovve", konstaterar han beslutsamt. "Jag vill ha dig på alla fyra", säger Kent hungrigt. "Vad ska det ta baby?" Han kysser min nacke ger min rumpa en klämma.

"Som just nu?" Jag flinar. Sedan kastar jag en blick tillbaka mot kameran och andan tar fart. Det är uppenbart hur hetsig jag är. "Kanske", säger jag mjukt, lekfullt.

"Just . nu ." viskar han i mitt öra och nafsar i min lob.

"Hmm" ler jag medan hans andetag kittlar mitt öra.

"Du har fått mig så jävla hård älskling," deklarerar han och hans hand rör sig upp för att försiktigt klämma ihop mina bröst. "Fan, jag vill ha dig så illa, älskling. Låt mig knulla dig. Låt mig knulla dig hårt." Knuten i min topp lossnar något från famlande och kameran får en skymt av min svarta spets-bh och den blygsamma kurvan på mitt bröst när saker och ting skiftar runt. Sedan rätar jag på benen precis så mycket att jag lyfter upp rumpan och sträcker mig under min trasiga kjol för att glida ner mina svarta spetstrosor på låren. Till slut tittar jag busigt in i kameran, jag tappar fötterna från soffan och sitter ordentligt en stund för att ta bort dem helt och slänga dem åt sidan på golvet någonstans.