Sissy Cock Slave

Den natten gick jag tillbaka till min plats och drack för en gångs skull inte en droppe. Jag hade visat henne, hon i sin tur hade visat mig, och nu hade jag tagit det till nästa nivå. Den enda fråga jag behövde svar på var vad jag ville ha framöver.

Jag trodde att jag hade varit glad här nere eller skojade jag med mig själv. Folk bor inte i Key West, de finns för att allting kostar tre gånger så mycket här nere. Jag hade verkligen inte så mycket liv men jag behövde inte heller svara för någon annan än killen som ägde baren. Jag sov på den och vaknade nästa morgon och undrade fortfarande vad jag ville. Det tog två dagar till att äntligen bestämma mig. Jag tittade ut genom mitt fönster den morgonen och såg regnet falla och visste att gatorna skulle bli översvämmade och att platsen skulle lukta härsken tills allt torkat upp. Jag ville ha mina barn och kanske Megan, det vill säga om vi kunde gå tillbaka till vad vi en gång hade haft.

Svara på den jävla telefonen. Jag skrek in i min nya mobil när telefonen ringde hemma hos mina föräldrar. På det tionde samtalet svarade min mamma äntligen.

"Morgon Rick," sa hon med en upprörd ton i rösten.

"Var är hon?"

"Packar ihop medan vi pratar. Hon gav dig en andra eller var det en tredje chans och du knullade det!"

"Fel, hon knullade det. Det var hon som startade det och det var hon som avslutade det när hon fick mig serverad. Jag säger inte att jag inte gjorde några dumma saker, men vårt äktenskap hade pågått nedförsbacke i månader innan det imploderade."

"Rick älskling, vad vill du?"

"Först vill jag att du slutar störa Megan och jag vill träffa mina pojkar."

"Kan inte hjälpa dig där. Som jag sa, du bokade och Megan kommer att ha full vårdnad när hon ansöker igen innan hon åker till gud vet var."

"Be henne att inte göra någonting förrän jag kan komma upp dit igen. Om hon fortfarande vill slåss ut i rätten kan vi gå på det och kasta det som är kvar av vårt äktenskap på brasan och se det brinna."

"Rick, jag kan inte lova dig något men jag ska prata med henne." Hon blev tyst."Men, det här är sista gången, hör du mig?"

"Ja, jag hör dig, men om allt blir surt behöver du inte oroa dig för mig längre." Jag lämnade det uttalandet öppet.

Jag funderade på att flyga men det jag hade kvar med mig här nere ville jag behålla. Så jag laddade alla mina jordiska ägodelar, fyllde tanken med bensin och gjorde mig redo för min hemresa.

På väg ut från stan slog jag till banken, löste in de tolv grand checken och tömde mitt sparkonto. Det var nog ingen bra idé att resa med tjugo tusenlappar i kontanter, men vad fan, jag hade gjort dummare saker.

Jag körde nästan rakt igenom vilket jag inte skulle rekommendera någon. Jag var tvungen att stanna en gång och sova ett par timmar när jag kom på mig själv att driva från körfält till körfält. Det enda bra var att det gav mig en hel del tid att tänka.

Barn. Det var så vi hade agerat. Tit för tat var normen snarare än undantaget under de senaste åren. Mogna par pratar, omogna vuxna blir arga och gör dumma saker. Det verkar som att vi båda hamnade på nummer två.

Det tog en och en halv dag men jag tog mig tillbaka till Minneapolis i ett stycke. Jag fick inget varmt välkomnande av varken min Ryska människor är filosofer eller pappa.

"Hon packade ihop sin bil i morse och begav sig ut. Sa att hon var trött på att försöka prata med en skitstövel. Hennes ord är inte mina," sa min mamma till mig.

"Sa hon vart hon skulle?"

"Nej, och frågade inte. Hon sa att när hon kom dit hon var på väg skulle hon meddela mig men inte berätta för dig." Hon hade ett brett leende på läpparna.

"Bitch," var den enda världen som täckte denna situation.

Om Megan trodde att hon kände mig hade hon definitivt fel. Med tjugo tusenlappar som brände ett hål i fickan ringde jag till Dave, en gammal vän till mig som bara råkade vara advokat.

"Hon åkte iväg med mina barn och sa att hon skulle se till att jag aldrig skulle träffa dem igen. Det kan hon väl inte göra?" sa jag till min nya advokat. "Du är väl inte skild?"

"Hon hotade mig förra året och fick till och med ett besöksförbud mot mig, men stoppade så småningom allt. Jag tror att hon försöker ta dem ur staten."

Jag låg mellan tänderna och nämnde aldrig att jag inte varit hemma det senaste och ett halvt året.

"Jag vet en domare som hatar att se män bli förkrossade i domstolarna. Och hatar det ännu mer när frun drar iväg med barnen. Låt mig ringa honom och se vad jag kan göra."

Två timmar senare undertecknade domare Reynolds en order till Megan att lämna tillbaka mina pojkar till mig och backade upp det med en arresteringsorder. Jag hade hört talas om Amber Alerts men visste inte så mycket om dem. Jag behövde inte. hennes röda Toyota letades efter av alla på alla motorvägar i Minnesota. Min mamma och hennes föräldrar var inte nöjda med mig när de såg Amber Alert på TV.

"Steve, vad fan har du gjort. Hennes mamma skrek åt mig när hennes pappa höll tillbaka henne."

"Jag vill ha tillbaka min son och eftersom vi fortfarande är gifta är det min rättighet enligt lag."

"Du lämnade henne!"

"Hon lämnade in papper på mig. Helvete, jag var tvungen att få ett domstolsbeslut för att ens få ut mina kläder från mitt eget hus. Jag antar att jag kan tacka dig för det där arbetet," sa jag och tittade på hennes pappa.

"Jag försökte bara skydda min dotter och barnbarn."

"Om alla skulle ha hållit sig utanför vår verksamhet för två år sedan, kanske inget av detta hade hänt."

"Om du skulle ha agerat som en ansvarsfull make och far istället för en omogen tonåring skulle jag inte ha behövt göra som jag gjorde." Okej, han hade mig där.

"Tja, hon kommer inte att gå för långt," sa jag till båda föräldrarna. "Kanske den här gången blir hon tvungen att prata med mig."

Det tog nästan sex timmar innan de fångade henne. Hon hade stannat för gas och skötaren kände igen bilen. Tio minuter senare satt hon och mina pojkar i en truppbil på väg tillbaka till Minneapolis. Jag fick höra i förväg att hon inte var nöjd.

Vårt första möte var i Sienna West Ansiktsbehandling konferensrum på fängelset.

"Du lät arrestera mig. Verkligen. Polisen drog till och med sina pistoler mot mig innan jag blev handfängsel och kastades i baksätet. Du är verkligen en skit, vet du det?" Hon lät mig få den med båda faten.

"Du vill prata?" Jag frågade.

"Försökte det i över en vecka i Key West, kom ingenstans."

"Du sa aldrig till mig att vi fortfarande var gifta. Kom ihåg att det sista jag hörde var att du ville ha huset, min 401k och min boll avskurna och bronserade. Du hade redan städat ut våra spar- och checkkonton, vad var jag ska man tänka?"

"Pappa gjorde det mesta."

"Nej, det gjorde han inte. Du lät honom göra de sakerna."

"Vad som helst. Släpp bara anklagelserna så att jag kan gå vidare."

"Förlåt, det går inte att göra. Inte förrän du och jag kommer till någon form av förståelse."

"Du vet att anklagelserna inte kommer att hålla fast. Min pappa pratar redan med en advokat och i slutet av idag kommer jag att åka härifrån i alla fall."

"Ja, men jag ska ha vårdnaden om pojkarna, åtminstone tills vidare." Hon stirrade på mig. "Och för att svara på frågan du ställde till mig i Key West, nej, jag har inte tagit någon till sängs sedan jag gick och ärligt talat tror jag inte att du inte har gjort det."

"Jag till skillnad från dig knullade aldrig någon och fick en könssjukdom."

"Nu delar vi hårstrån. Det var du som ville ha ett frikort för att utöka dina kunskaper minns?"

"Som jag sa, till skillnad från dig gick jag aldrig hela vägen." Hon log mot mig nu.

"Tja, om du inte hade sprättat upp det, skulle vi fortfarande vara gifta."

"Din idiot, vi är fortfarande gifta."

"Endast på papper. Vi har inte varit gifta i ordets rätta bemärkelse på nästan två år. Ända sedan du började dina fredagskvällar för tjejer." Hon var tyst den här gången. "Och hur du lyckades förlora allt är bortom mig. Jag skickade pengar till dig varje vecka. Det fanns mer än tillräckligt för att göra husbetalningarna. Allt du behövde göra var att svälja din jävla stolthet och ta pengarna. Men nej, du var tvungen att vara envis förlora allt" Hon såg inte så hög och mäktig ut nu.

"Det var bara ett jävla hus, inte mer eller mindre efter att du gick."

"Jag gick inte, du körde iväg mig. Kommer du ihåg?"

"Och du låg med den slampan. och ge mig inte skiten att det inte räknades för att du var full. Det finns tusentals män som sprutar ut samma ursäkt som skilsmässa varje dag. Och jag serverade dig inte papper tills du gick ut."

Vi kom ingen vart, men vi pratade åtminstone även om det bara var för att hasa över våra tidigare misstag.

"När ska du gå?"

"Inte. Åtminstone ett tag. Ge upp mitt jobb där nere och jag vet inte vad

Jag ska göra det ännu."

"I så fall, varför tar du inte hand om pojkarna tills jag har löst det här. Ta med dem på middag; de gillar Chuck Cheese om du kan minnas så långt tillbaka."

"Nog med de billiga bilderna. Var är deras kläder?"

"I bagageutrymmet på min bil som har beslagtagits tack vare dig."

"Då tar jag dem till butiken för att byta kläder. Och oroa dig inte, jag kommer inte att berätta för dem att deras mamma Låg fetthalt lågkalorimiddag att bli en ex-con-con."

"Roligt, väldigt roligt, du är en riktig skojare."

"Tja, jag är åtminstone inte den som måste återvända Bbw Etnisk Asain fängelset." See såg inte så självbelåten ut när en kvinnlig vakt eskorterade henne tillbaka till hennes cell.

Hennes föräldrar tog hand om pojkarna och var inte glada när jag kom för att hämta dem.

"Du fick min dotter kastad i fängelse. Hur kan du vara ett så lågt liv?" sa hennes mamma medan hennes pappa stannade bakom henne. Jag tror att om han hade sagt något skulle jag ha slängt honom. Han hade varit den som tömde mina bankkonton och fick mig serverad.

"Jag är bara här för att hämta mina pojkar," sa jag. Det var inte en begäran.

"Min dotter kommer att vara ute om ett par timmar. Varför vänta inte tills dess så kan vi sitta och prata allihop."

"Carol, kommer inte att hända. Jag är här för att hämta dem nu. Du kan antingen skicka ut dem eller så går jag in och hämtar dem. Ditt val." Blicken hon gav mig var inte speciell.

"Okej, det tar bara en minut."

"Nu Carol!"

De kom springande ut och flög in i mina armar.

"Pappa, du borde ha sett det. De hade sirenerna igång och hade till och med en vägspärr. De slog på mamma när hon började skrika på dem. Sissy Cock Slave vi gå och hämta henne nu?"

"Kanske efter att vi har ätit middag. Är ni hungriga?" Dum fråga. När växer inte pojkar?

Vi gick inte ut och åt pizza. Jag hade haft för mycket av det under de senaste dagarna och ville ha en god måltid för en omväxling. Vi hamnade på Long Horn Steak House.

De pratade oavbrutet och berättade att mamma och dem skulle bo i Chicago med en vän till henne. Och, att de skulle skaffa en valp så fort de hittat ett boende.

"Pappa, du kan också komma. Jag vet att mamma skulle gilla det." Ut ur munnen på brudar.

"Jag tror inte att mamma är så nöjd med mig just nu och dessutom vill jag hellre bo där det är varmt."

"Ska vi alla tillbaka med dig till Key West. Det är riktigt trevligt där nere. Vi kanske skulle kunna åka på ett flygplan igen. Det var riktigt kul." För dem var allt.på riktigt.

Efter middagen slog vi till Target och bytte kläder till dem. Det var länge sedan jag köpte dem och nu kom jag ihåg varför. De var överallt och sprang runt och tog efter allt de ens trodde att de skulle gilla. En timme senare gick vi ut med två kläder vardera; de kunde inte bestämma sig för vilken de gillade bäst.

Mamma ville att vi skulle tillbringa natten med henne, men så fort jag kom in i huset kände jag spänningen, särskilt från min pappa. När han började med mig med "en bra pappa flyr inte från sitt ansvar", sa jag till min mamma att jag kanske skulle träffa dem imorgon.

Pojkarna älskade inomhuspoolen på Holiday Inn. De bar shorts och jag hade ett par cutoffs Hur man flirtar med tjej fungerade. Vi beställde glass från room service och vid 8:30 låg de halvsovande medan jag tittade på något på tuben.

Låt mig omformulera det, TV:n var på, men jag tittade inte på den. Jag tänkte på vad som skulle hända imorgon. Jag visste att jag hade blivit upptäckt och David var inte glad över att bli spelad.

Domaren var dock bra med det jag hade gjort. "Om fler män tog en aktiv roll i sina söners uppfostran, skulle mitt jobb inte vara så jävla svårt."

Min cell vibrerade i fickan. Uppringaren kom upp okänd. Jag svarade men sa ingenting.

"Jag vet att du är där," sa Megan. "Om du undrar, din mamma gav mig ditt nummer." Jag sa inget. "Ska du säga något eller vill du bara höra varför jag ringde?"

"Vad vill du Megan?" sa jag med en frustrerad ton att jag inte ville komma in i det ikväll.

"Tack för att du släppte alla falska avgifter men du är fortfarande skyldig mig för två dagars förvaring på beslagsplatsen. De sa att de behöver 250,00 dollar i kontanter innan de släpper min bil. Eftersom du är ansvarig kan du betala den."

Ändå sa jag ingenting, inte av trots, jag visste bara inte vad jag skulle säga till henne. "Jag hämtar dig efter frukost och kör dig dit."

"Du kan prata. Kommer underverk aldrig att upphöra."

"Nog med sarkasmen Megan. Jag är trött och det har varit en lång dag."

"Får jag säga godnatt till mina pojkar?"

"De sover redan och jag tänker inte väcka dem för om jag gör det kommer det att ta mig en evighet att få dem att sova igen."

"Tja, du kommer åtminstone ihåg en del av det du lärde dig som förälder."

"Det var inte barnen som var problemet mellan oss. Det var vi som var problemet. Jag önskar Gud att jag aldrig hade sagt något om vårt sexliv för alla dessa år sedan. Om jag inte hade gjort det hade vi kanske fortfarande vara tillsammans istället för att göra dig redo att skiljas," sa jag mjukt och var noga med att inte väcka pojkarna.

Nu var det hon som var tyst.

"Om det är någon tröst, så är jag ledsen att jag jävlas. Jag antar att det bara var jag som var en ointresserad röv och ville betala tillbaka för det jag trodde var att du klev ut på mig," avslutade jag med.

"Stack."

"Megan du behöver inte säga det, jag vet redan att du inte älskar mig längre. Oroa dig inte, jag kommer inte att sätta dig på plats och tvinga dig att ljuga om det längre. Det har varit för mycket av att de senaste åren.I morgon delar vi upp det som är kvar och går skilda vägar. Jag har dock en begäran; Jag vill vara med i pojkens liv. Jag hör att du ska till Chicago så låt mig bara veta var du hamnar så gör jag detsamma."

"Lämnar du Minneapolis igen?"

"Japp och för sista gången. För många minnen här, både bra och dåliga. Jag hämtar dig hos din mamma när jag har matat pojkarna. Vi ses imorgon," sa jag och kopplade bort samtalet. Livet suger ibland.

Vi åt frukost på Perkins. Jag sa till pojkarna att de kunde beställa vad de ville, och det gjorde de. Det fanns tillräckligt med mat för ytterligare två vuxna. Jag undrar om de hade hundväskor?

Pojkarna rusade till Megan och pratade en mil i minuten när jag kom till hennes föräldrars hus. Jag kunde se det onda ögat hennes mamma gav mig från gatan och hennes pappa höll tack och lov på att göra sig knapp.

Megan såg bra ut. Hon såg mycket bättre ut i shorts och linne än den orangea jumpsuiten hon hade på sig igår.

"Är du redo att gå?" Jag frågade.

"Bara en sekund", sa hon när hon sa till botpojkar att vara bra för sin mormor och att hon skulle träffa dem senare på eftermiddagen. Sedan hoppade hon in i min lastbil.

"Redo?" hon frågade.

"Japp. bara var är den beslagta tomten egentligen?"

"Över på tredje Ave. Har du pengarna?" Jag knackade på fickan. "Bra, jag blir glad över att få upp min bil ur det där helveteshålet."

Det var en lugn femton minuters bilresa till Ace Towings beslagta tomt. Kontoret var inget annat än en jäkla släpvagn och en gammal. Efter att ha betalat lagringsavgiften och en extra hanteringsavgift tog ett ungt barn oss till sin bil. Bagagelåset var trasigt.

"Jävel!" sa Megan och lyfte på locket. All elektronik var borta.

Jag tog tag i fettbollen som hade följt oss till hennes bil.

"Okej jävla mamma", sa jag med händerna runt hans hals. "Du har tio sekunder på dig att få allt att dyka upp igen eller så ska du se hur helvetet ser ut om femton." Jag klämde och han började bli blå. Han vinkade till mig att sluta."

"Det var inte jag, det var Carl.Han strippar de flesta bilar vi bogserar in."

"Visa mig var hennes grejer är och om något saknas så är det din röv, inte hans."

"Rick, vi kanske bara borde gå," sa Megan.

"Sätt dig in i din bil och gå i helvete härifrån. Ring polisen och förklara för dem vad vi har hittat och säg till dem att springa." Hon nickade och satte sig i sin bil och startade den.

"Var försiktig!" Jag planerade att.

Rummet var fyllt Anna stora bröst allt man kunde tänka sig, elektroner, vapen, massor av kläder och till och med målningar.

Jag släppte den unge pojken och han sprang ut genom dörren. Mindre än Mononukleos utan halsont minuter senare gick Carl in genom dörren.

"Det verkar som om vi har ett litet problem", sa han med ett alldeles för kaxigt leende. Sedan drog han in Megan i rummet.

Fan var det enda ord jag kunde komma på. Han höll vad som såg ut som en snuvad näsa 38. Jag behövde inte vara mer än tjugofem fot framför honom. Inte ens det värsta skottet i världen kunde missa.

Megan var ungefär fem fot framför honom och jag visste att jag bara hade en chans för om jag misslyckades skulle vi med största sannolikhet inte se imorgon. Jag tror att Carl läste mina tankar.

"Flytta dig bort från bordet vännen så kommer ingen att skadas", sa han och vinkade med sin pistol.

Jag tittade på bordet bredvid mig som var högt staplat med handeldvapen, gevär och hagelgevär. Vilken skulle kunna laddas. Jag hade bara ett skott på det här. Det var då jag skrattade högt åt det jag just sa till mig själv. Om fem sekunder skulle jag antingen skjuta Carl eller han mig; 50/50 var inga bra odds när du spelade med ditt liv.

9mm Glock såg ut som mitt bästa skott. nog redan med ordleken, bara gör det. tänkte jag medan jag hoppade efter pistolen och samtidigt skrek åt Megan att slå i golvet.

Pistolen var laddad. Ljudet av skottlossning ekade i mina öron när jag fortsatte att trycka på avtryckaren tills den slutade skjuta. Carl stod där en kort stund och föll sedan bara med ansiktet först i golvet.

"Tack gud," mumlade jag innan jag gick med honom på golvet.Jävlar, det här var helt enkelt inte min dag, tänkte jag när jag såg de två röda fläckarna på bröstet som blev större för sekunden.

Megan knäböjde vid min sida med telefonen i handen. För första gången på nästan två år tittade jag på henne. Trots att tårarna rann nerför kinderna såg hon vacker ut. Du är en dum jävel, tänkte jag precis innan jag dog.

Döda människor ska inte känna så mycket smärta. Helvete, döda människor ska inte känna någon smärta. Jag öppnade ena ögat och sedan det andra och såg min mamma stirra tillbaka på mig.

"Varför kan du inte gå någonstans utan att hamna i problem?" hon lät arg men log. "Välkommen tillbaka till de levande."

Min mun kändes som om den var fylld med bomull. "Hur länge?" Jag kom äntligen ut.

"Tre dagar. Du förlorade mycket blod och det Brazilian Wax Bikini Wax ett tag för ambulanspersonalen att komma till dig på grund av alla skrotbilar runt byggnaden. Du borde vara härifrån imorgon eftermiddag."

"Megan?" Jag kvävdes.

"Hon blev inte skjuten och räddade din ledsna rumpa. Du är skyldig henne mycket trots att hon är förbannad på dig. Att ta en pistol som du inte ens hade en aning om var laddad låter inte så smart. Nåväl, ditt kassaskåp, hon är säker och den jäveln Carl är död. Ser ut som en vinst överallt." Jag himlade med ögonen.

"Om du undrar, Megan var här större delen av idag men gick hem för att kolla på pojkarna. De tog det värst, speciellt när de trodde att du skulle dö. Varför somnar du inte igen, du" Jag kommer att behöva all din kraft i eftermiddag när dina pojkar kommer hit." Jag tog hennes förslag.

De var vilda och ville höra av mig vad som hände och "var jag rädd?" När de hoppade på sängen trodde jag att jag skulle komma oklistrad. det var skönt att hålla i dem men smärtan fick mina ögon att tåras.

"Pojkar, låt oss låta din pappa vila en minut." Jag kom med orden tack!

Hennes mamma gick in tio minuter senare och sa något om glass och de följde efter henne utan ett ord.

"Jag antar att tack är på sin plats," sa jag och försökte sätta mig upp lite rakare. "Vad hände. Senast jag såg att du satt i din bil och sökte hjälp."

"Carl stängde yttergrinden och när jag stannade släpade han ut mig ur min bil. Nästa sak jag visste var att jag var i det rummet med dig. Vad tänkte du?"