Commando Elite Toys

Jag sitter ute och njuter av ett glas shandy i det varma aprilsolskenet. När jag sitter här och njuter av morgonluften börjar mitt ärr klia. Det är inte ett stort ärr, cirka tre centimeter långt, precis ovanför midjan på vänster sida av min rygg. När jag börjar klia i klådan kommer allt att strömma tillbaka för att påminna mig om var en lögn kan ta dig.

Susan och jag har varit gifta i sjutton år och för det mesta har vi varit lyckliga. Hon har välsignat mig med tre underbara barn, Alex, Maddy och Jacob. Susan är fyra år äldre än mig och jag skämtade alltid om att jag var hennes leksakspojke. Hon är attraktiv, inte dödssnygg men de flesta män skulle ge henne en andra titt. Hon har en fin figur, fina ben och en personlighet som kan värma vilket rum som helst. En av de saker som verkligen lockade mig till Susan var hennes kärlek till barn. Även om jag ofta skämtade om motsatsen, ville jag verkligen bli pappa.

När vi gifte oss var jag tjugoett och Susan var tjugofem. Hennes biologiska klocka tickade. På den tiden trodde man att om man inte hade bildat familj när man var trettio så övervägde man adoption. Efter arton månaders försök hade Susan fortfarande inte blivit gravid så vi började konsultera specialister. Under den här tiden fick alla våra vänner avkomma och de var alla yngre än Susan. En av mina vänner, Gary Dawson, hade gjort sin tonårsflickvän gravid och var tvungen att gifta sig med henne. Susan gjorde alla tester och allt kom tillbaka som vanligt. Sedan var det min tur och här kommer hammarslaget, gamle gode Harry Anderson som älskar barn, hade väldigt lågt spermieantal och det var tveksamt att han någonsin skulle få avkomma. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kunde inte ge kvinnan jag älskade, det enda hon ville ha mer än något annat i den här världen. Jag skulle ha förstått om hon hade lämnat mig men min Susan var inte sådan. Hon hade gett ett löfte på gott och ont och hon skulle klara det.

Om någon hade sagt något eller om det bara var för att vi hade försökt så länge kommer jag aldrig att veta men mina vänner började retas om bristen på barn. Gary Dawson var särskilt grym, hans fru Sarah väntade nu deras andra barn. När jag såg honom kom ämnet upp och han skröt

"Jag behöver bara titta på en kvinna och hon är gravid. Om du behöver hjälp där Harry, ring mig. Jag menar din Susan är ingen Sarah men jag skulle inte klättra över henne för att komma till dig. Eh"

Jag var nära att fylla hans leende mun med knytnäven vid ett flertal tillfällen.

Vi undersökte AID (konstgjord insemination av donator) och blev resignerade till det eller adoption och vi bestämde oss för att sätta igång hjulen. Så en dag hände ett mirakel. Susan ringde mig på jobbet för att berätta att hon precis hade kommit från läkaren och att hon definitivt var gravid. Naturligtvis var vi överlyckliga och Susan var en strålande blivande mamma. Jag jobbade alla extra timmar jag kunde och när Alex föddes hade vi redan inrett en barnkammare åt honom.

Vad säger de om bussar. Du väntar för evigt på en och sedan kommer tre tillsammans. Så var det med våra barn. Inom två år hade vi Maddy och ett år senare Jacob. Det verkade som om gamle Harry Anderson inte sköt skott trots allt. Vi var så glada som folk kunde vara. Efter Jacob bestämde vi att tre var nog. Vi hade aldrig brytt oss om preventivmedel förut men nu bestämde sig Susan för att gå på p-piller. Vi hade upp- och nedgångar men det är sant att säga mer upp- än nedgångar.

Den här typen av lycka kunde inte bestå och strax efter att Alex fyllt fjorton föll vår värld samman. På väg hem från skolan en dag klev han av trottoarkanten och in på en stor SUV. Han fördes till sjukhus och vi fick veta att han hade några brutna revben, en dålig spricka i huvudet och svåra blåmärken runt njurarna. Det kunde ha varit mycket värre och Susan och jag stöttade varandra genom de oroande tiderna.Jag var nu egen företagare och designade styrsystem och utförde konsultarbete för telekombranschen. Jag hade en snäv deadline på väg så vi utarbetade ett skiftsystem för att vara på sjukhuset. Susan skulle göra dagarna så att jag kunde jobba hemma, jag skulle ta över klockan 16 och stanna till midnatt när hon skulle komma tillbaka för att tillbringa natten på sjukhuset. Under tiden skulle hennes mamma ta hand om de yngre barnen.

Efter ett par dagar insåg jag att något var fel. Susan gav mig bara kortfattade detaljer om vad läkarna hade sagt och jag kände att hon höll något från mig. När jag nästa gång kom in på mitt skift frågade jag henne tydligt vad som var fel på vår son. Det visade sig att båda njurarna hade upphört att fungera efter påverkan från bullbars på SUV:n. De hade försökt stimulera dem men det fanns inga uppmuntrande tecken. Dialys var ett alternativ men alla kunde inte hjälpas Karibisk sexhistoria det sättet. Sjukhuset hade satt upp Alex namn på väntelistan för transplantationer. Jag tänkte inte mer på det.

"Problem löst, han kan få en av mina".

Susan brast ut i gråt och sa genom snyftandet, "Åh Harry, jag visste bara att du skulle säga det men det är inte så enkelt"

Jag gjorde mitt bästa för att lugna ner henne och sedan förklarade hon för mig att de var tvungna att göra tester för vävnadstyp för att säkerställa att den nya njuren inte avvisades. Hon hade redan gjort ett test och väntade på resultatet.

"Rättvist" sa jag "Vem ser jag för att få mitt test gjort?"

"De kontrollerar dig först" sa hon "och de bästa chanserna till en match kommer från moderns släktingar. Jag har redan tagit mitt test, Maddy och Jacob är för unga."

För första gången på sjutton år kände jag att Susan ljög för mig och jag visste inte varför. Susan gick hem för att vila lite och jag satte mig för att sitta med Alex. Han såg inte bra ut, hans kropp verkade vara uppblåst av all vätska de stoppade i honom och han var bara vid medvetande under korta perioder.

Den kvällen hade de en medicinsk akut på avdelningen och jag såg en av läkarna rusa in.Jag bestämde mig för att vänta på honom och ta reda på mer om vad som pågick. För att vara rättvis såg han ut som om han inte hade sovit bra på flera dagar så när jag konfronterade honom när han gick var han minst sagt lite kort med mig. Han berättade för mig att han hade förklarat allt detta för min fru, Alex behövde verkligen en transplantation och den Japanska flickidoler sannolikheten för en matchning kom från en blodsläkting.

"Din fru har redan testats och jag bad henne att få pojkens pappa att komma in för att testa"

"Ja, det är jag Doc, jag är Alexs pappa"

"Åh nej" sa han "Jag menar det är bra att du ser på honom på det sättet, men vi behöver hans biologiska far från din frus första äktenskap."

Jag blev så chockad att jag bara lät honom gå iväg. Jag försökte ringa Susan flera gånger den kvällen men varje gång fick jag inget svar. När hon kom till nattskiftet hade jag bestämt mig för att inte ta upp ämnet ännu. Jag nämnde att jag hade försökt ringa henne och hon berättade att hon var ute i trädgården och gick sedan runt till sin mamma. En annan lögn som jag redan hade kallat där.

Jag gick hem men jag fick inte mycket sömn. Frågan kom hela tiden "varför skulle hon ljuga om ett tidigare äktenskap?" Det enda svaret jag kunde komma på var att Alex inte var min och hon visste det. Följande dag avslutade jag projektet jag arbetat med och skickade rapporten till kunden. Jag ringde dem och sa till dem att jag inte kunde göra en presentation på minst en vecka utan att gå vidare och visa vad jag hade gjort mot deras tekniker så att de kunde vara redo med frågor vid presentationen. Det gjorde mig ledig under dagen.

Den eftermiddagen var jag tillbaka på sjukhuset vid 16-tiden. Susan var förtvivlad, hennes test hade kommit tillbaka negativt. Det lämnar bara pojkens pappa, tänkte jag, var det där hon var igår kväll. Jag tröstade henne så gott jag kunde och sa åt henne att gå hem och vila lite. Jag visste i mitt hjärta att hon inte skulle åka hem. Jag vinkade iväg henne vid sjukhusdörren och gjorde en sprint mot min bil.I det tillstånd hon befann sig i skulle hon inte ha lagt märke till mig om jag hade stått på hennes stötfångare.

Jag hade rätt om att hon inte gick hem. Istället körde hon ut till ett gods med nya hus i utkanten av staden. Hon stannade utanför ett av husen och bara satte sig i sin bil. Jag drog mig upp cirka 200 meter bakom henne och tittade. I över en timme satt hon där. Precis när jag började tro att ingenting skulle hända svängde en svart pickup in i huset. Susan klev ur sin bil och marscherade uppför uppfarten. Jag kände igen föraren så fort han kom ut. Jag hade inte sett honom på några bra år och de åren hade inte varit snälla men när han stod där kunde jag se att det var Gary jävla Dawson. Jag började må illa, av alla människor att göra det med varför honom?

Susan var nu framme vid lastbilen och pratade med Gary. Jag kunde se honom skaka på huvudet upprepade gånger. Susan föll på knä, Herregud, hon bad honom. Han försökte gå därifrån men hon höll i hans byxor. Det var då jag såg honom räcka upp handen. Jag var ute ur min bil och körde i full lutning, vilket minskade avståndet mellan oss. Han slog aldrig Susan, någon dök upp vid sidodörren, ropade på honom och han vände sig om och lämnade Susan på knä på uppfarten. Sakta reste hon sig och gick tillbaka till sin bil och jag gick tillbaka till min. Hon måste ha suttit där i drygt tio minuter innan hon startade bilen och körde iväg. Jag följde efter tillräckligt länge för att vara säker på att hon var på väg hem och gick sedan tillbaka till sjukhuset. Jag satt med Alex och pratade med honom när han var vaken och tänkte bara när han sov. En sak var säker på att han inte blev bättre.

När Susan kom tillbaka till sjukhuset såg hon hemsk ut, som om hon hade gråtit hela kvällen och allt hopp tagit ifrån henne. Även om jag visste vad jag visste kunde jag fortfarande inte motstå att ge henne en kel och berätta för henne att det skulle gå bra. Jag stannade hos henne en stor del av natten. Vi satt bara och höll om varandra och pratade om alternativen. Jag lämnade Telefon Sex Telefonnummer vid tretiden och åkte hem.Jag insåg den natten att vad jag än bestämde mig för att göra inte kunde göras medan Alex fortfarande låg på sjukhuset.

I dagens klara ljus, borta från det känslomässiga uppslitandet, kände jag att jag tänkte klarare. Jag gick upp på vinden och letade igenom alla gamla bilder som vi hade. Efter ett tag hittade jag en del av den gamla skaran vi hade blandat oss med i vår ungdom. Visst var det några med Gary. Jag hittade också ett skolfoto på Alex och jämförde de två. Samma ögon, liknande näsa och ögonbryn, han hade Susans mun men en vassare haka än någon av dem. För mitt otränade öga såg det ganska avgörande ut. Jag hittade också en bild på Susan från precis innan hon var första gravid hon bar bikini och det var tydligen en semesterbild. När jag tittade på bilden fick jag en varm känsla i bröstet. Gud, hon var underbar, inte vacker på catwalken men hade utseendet som fick dig att vilja hålla om henne och skydda henne från livets bekymmer. Jag tog bilderna på nedervåningen och la dem under locket på min skanner för senare användning. Jag satte mig vid mitt skrivbord och ringde min bror Bob. Han och hans fru hade ett extra rum och jag hoppades kunna flytta in i det på tillfällig basis. Jag berättade för honom att Susan och jag gick igenom en svår situation och jag ville ge henne lite utrymme när Alex kom ut från sjukhuset. Han verkade svälja det och sa att han skulle prata med sin fru men han var säker på att hon skulle hålla med.

När jag kom till sjukhuset såg både Alex och Susan anmärkningsvärt ljusare ut. Han hade fått sin första omgång av dialys och saker och ting såg upp.

Hon tittade på mig och sa "Vi måste prata, vill du ta mig på en kaffe?"

Jag tänkte, det här är det hon ska göra ett rent bröst av det och berätta hela den elaka historien för mig. Jag hade fel. När vi satt och drack vårt kaffe började hon berätta allt om dialys och hur när en patient väl hade kommit till ro och kunde göra det själv så installerade de ofta maskinerna hemma. Men det behövde ett separat rum.Hon ville veta om jag var beredd att ge upp mitt kontor. Jag blev besviken, hon fortsatte fortfarande med lögnen.

"Ja, inga problem" sa jag och visste mycket väl att jag skulle vara ute då.

Den kvällen gick bra, Alex hade piggnat till utan slut. Han var fortfarande fastspänd på grund av de brutna revbenen och det gjorde fortfarande ont i honom att skratta men han var mer lik sonen jag kände. Han sov vid tio så jag tog fram min bärbara dator och gjorde en lista över saker att göra. Skapa ett personligt bankkonto, skaffa en ny telefon, prata med advokat, flytta ut saker, döda Gary.

Susan var sent på natten och kom inte förrän klockan 01.00. Hon såg bättre ut än på en vecka och hade uppenbarligen sovit. Jag gick hem och sov gott för första gången på tre dagar. Jag väcktes av telefonen vid halv tio. Det var min bror, ja de skulle vara glada om jag stannade och fanns det något de kunde göra för att hjälpa Susan och jag att komma över våra problem. Jag tackade honom och frågade om jag kunde börja ta med mina grejer vid femtiden samma kväll. Han gick med på det och jag lät honom komma Upskirt Drunk Party till jobbet. När dagen var över hade jag skapat ett personligt bankkonto och överfört en tredjedel av pengarna från våra gemensamma konton till det. Jag hade köpt en ny telefon och började kopiera mina kontakter till den. Jag skulle också boka ett möte med en advokat för följande dag. När jag kom till min brors hus och började lossa blev han lite förvånad.

"Wow Harry. Det här ser ut som en massa saker för bara några dagar. Du planerar att åka tillbaka, eller hur?"

"Jag känner inte Bob. Jag vet bara inte men jag kommer att behöva jobba härifrån ett tag, om det är OK?".

Han sa att det skulle bli det och jag begav mig till sjukhuset.

Susan och Alex var båda i finfina när jag kom dit och klagade inte ens på att jag var sen. Alex var så mycket bättre att Susan hade bestämt sig för att tillbringa natten hemma i vår egen säng.

"Harry när han somnar kom hem, du ser verkligen utmattad ut".

Jag kom hem runt elva och med ursäkten hon redan hade gett mig gick jag direkt till sängs och sov. Jag väcktes av doften av bacon och nyheten att det låg på bordet. När jag kom fram till bordet var Susan ganska sitt gamla jag, ljus, glad och surrande. Vid frukosten berättade hon allt om hur Alex skulle på dialys idag, sedan igen på måndag Den klassiska nylonen får om det gick bra kunde han komma hem och bara gå in tre gånger i veckan för dialys tills vi fick en maskin hemma. Hon tackade mig för att jag gav upp mitt kontor, tog upp sitt kaffe och skyndade iväg till sjukhuset. Jag tog fram den bärbara datorn och tittade igen på min att göra-lista. Bara två saker kvar, prata med advokaten och döda Gary.

Jo den första var i handen så jag kan lika gärna börja på den andra. Jag hade ingen aning om jag kunde döda honom. Jag hade aldrig ens velat ha någon död förut, men jag hade aldrig varit i den här sinnesstämningen tidigare. Det verkade för mig att hela mitt liv hade tagits ifrån mig och inget av det skulle ha hänt utan Gary Dawson. Jag ville ta hans liv som han hade tagit mitt.

Nu har jag ingen erfarenhet av att döda människor men från filmerna jag hade sett började du med att studera deras rörelser. Med detta i åtanke körde jag ut till Garys hus. När jag stannade utanför såg jag att han plockades upp i enheten. Allt mitt lugn övergav mig. Bastarden hade impregnerat min fru och vände sedan ryggen åt min son i hans nödstund. Han förtjänade det som skulle komma till honom och det fanns ingen tid som nu. Jag klev ur min bil och gick fram till ytterdörren. Jag ringde på klockan och dörren öppnades snabbt. Det jag såg tog andan ur mig. Hon var ungefär fem fot åtta kurvor på alla rätt ställen brunett med blå ögon. Hon bar figurkramande isblå jeans och en rutig bomullsskjorta bunden i botten som exponerade en del av hennes midriff.

"Kan jag hjälpa dig?"

Min ilska återvände och jag krävde att få träffa Gary

"Ja, jag är rädd att du inte kan.Han är inte här" Sen innan jag hann ifrågasätta att hon tittade på mig igen och sa "Bara en minut, det är väl Harry. Är du Harry Anderson. Det har varit länge sen Harry, snälla kom in."

"Jag är ledsen att du har mig i underläge. Är du det?"

"Sarah Harry. Garys fru"

"Sarah. - Jag är ledsen att jag inte kände igen dig, senast jag såg dig var du nyss ur tonåren och nu är du."

"Alla vuxit upp" sa hon innan jag hann avsluta "berätta för mig Harry" hon fortsatte att snurra runt med armarna uppe "Gillar du?"

"Åh jag gillar, väldigt mycket" sa jag ärligt

"Bra. Sätt dig ner jag ska göra lite kaffe"

Jag satt i soffan med vinden helt ur seglen. Jag ville döda Gary, inte skada den här visionen av härlighet. Hon kom tillbaka med en bricka med kaffe, grädde, socker och kex. Hon satt mitt emot mig i soffan med ena benet uppstoppat under sig och tittade rakt på mig. När hon hällde upp kaffet frågade hon

"Harry, har Gary gjort något väldigt dåligt mot dig?"

"Vad får dig att fråga det?"

"När jag öppnade dörren hade mannen utanför ett riktigt hat i hans ögon. Det var därför jag inte kände igen dig direkt. Den Harry Anderson jag kände var en snäll och mild man som aldrig hatade någon. Varför kom du hit Harry. "

"Jag kom för att döda honom" sa jag på ett faktiskt sätt.

"Wow. Du måste hata honom ännu mer än jag gör. Vad har han gjort med dig Harry?"

Jag såg en chans att lämna frågan.

"Varför hatar du honom. Slår han dig?"

"Van vid Harry, men inte längre. Inte sedan pappa hittade mig med blåöga och skickade någon för att prata med Gary. Han har inte lagt ett finger på mig sedan dess."

"Det måste ha varit en hel del pratstund"

"Åh, det var den som lämnade hans högra hand i gips i sex veckor. Nu är det han som är rädd."

Hon återkom till frågan

"Vad har han gjort dig Harry"

Hennes ögon var inte en inkvisitors ögon utan mjuka och ömma och fulla av sympati. Jag bröt ihop i tårar och berättade hela historien för henne.När jag gjorde det gick hon närmare och drog mitt huvud mot sitt bröst och höll det där. När jag kom till den del där Susan uppenbarligen bad honom att göra ett vävnadstest avbröt hon mig.

"Det var Susan. Jag skulle aldrig ha känt igen henne. Jag trodde att det var en av hans små vänner."

"Om han hade slagit henne skulle jag ha dödat honom där och då."

"Om han hade slagit hennes Harry-älskling, skulle jag ha hans bollar som öronringar idag. Som jag sa, jag är inte den som är rädd nuförtiden."

Jag snyftade och hon kramade mig till sitt bröst och det var först när jag började lugna mig som jag började njuta av nöjet att ha mitt huvud vaggat där. När jag slutade gråta drog hon upp mitt huvud och höll det mellan sina två händer och tittade på mig. Jag minns att jag tänkte "Gud hon är vacker"

"Du måste börja tänka som Harry Anderson. Du var alltid den smartaste mannen i vår lilla grupp, det var därför du inte passade in. Att döda Gary kommer väl inte att hjälpa dig. Det kommer bara att göra det värre. Vad ska Susan och barnen göra med dig inlåst i fängelse?"

Sanningen i hennes ord fastnade och jag insåg att hon hade rätt. Det här var tjejen som killarna i vår lilla grupp vänner hade kallat ett lufthuvud och Garys bimbo för alla dessa år sedan, hur fel de hade.

Hon gjorde lite färskt kaffe och vi pratade lite mer när jag tittade på klockan såg jag att det nästan var dags för min advokattid.

När jag reste mig för att gå och hon följde efter mig till dörren. "Harry, Gary är hemma hela helgen och barnen kommer att vara hemma från skolan. Kan du lova mig att du kommer tillbaka på måndag morgon, så kan vi göra en plan?"

Sedan kysste hon mig, inte hårt och passionerat utan mjukt och vänligt. Naturligtvis lovade jag att jag skulle komma tillbaka, vilken man skulle inte. Commando Elite Toys jag kom fram till dörren drog hon ner mitt huvud och kysste mig igen. Den här var varm, passionerad och full av eld. Hon drog in sin kropp nära min, våra läppar skiljdes åt och våra tungor gjorde Tango. När vi bröt kyssen tittade hon på mig och log.

"Det var för att se till att du kommer tillbaka på måndag"

Advokaten tyckte att fallet var okomplicerat om jag gick för äktenskapsbrott då jag skulle få DNA-tester för att bevisa Asiatisk massagesalong Va jag inte var far till barnen. Annars kunde vi använda informationen som Susan hade gett läkarna för att visa att hon inte trodde att jag var Alexs pappa och upptäckten av bedrägeriet ledde till ett oförsonligt sammanbrott. Jag sa till honom att det senare lät som det bästa alternativet. Jag hade ingen lust att svärta ner Susans namn och ville absolut inte att barnen skulle tänka illa om henne. Jag sa också till honom att jag inte var redo att agera än och att jag skulle vänta tills Alex var ute från sjukhuset.