En halvtimme senare var jag hos Yulka, bytte kläder och sprang hem av lättnad, nu var det inte samma hus, jag gick av vana, jag hade ingen annanstans att ta vägen, jag bar en påse med pengar in min hand, jag visste inte vad jag skulle göra med den, jag skulle nog behöva återvända, men inte idag, imorgon eller så får vi se, jag behöver dem inte, de är främlingar. Nu njöt jag av Maxims framtida hämnd, imorgon skulle jorden kollapsa under honom, och han skulle sakta brinna av rädsla för sig själv, men vad bryr jag mig om, jag har redan bestämt allt för mig själv, jag kan inte leva med honom, det är äckligt, grovt och äckligt. Hämnd är ett ljuvt ord och samtidigt så förödmjukande att det mest bara visar din svaghet, blottar din moraliska anda.